2018/12/12 bb-qwz9

50% av alla niondeklassare utsätts för brott!

I förra veckan släppte Brottsförebyggande rådet (Brå) en rapport som visar att drygt 50% av alla niondeklassare utsattes för brott 2017, vilket är en ökning från förra mätningen 2015. Rapporten baseras på en undersökning med drygt 4200 elever som svarat på frågor om utsatthet för och delaktighet i brott under 2017.  

Rapporten visar hur elever utsätts för stölder, sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp och misshandel i stort utsträckning i skolan. Brott som begränsar elever i deras liv, både i förhållande till skola och fritid.

Rapporten bekräftar på många sätt mycket av den bild som Sveriges elevråd – SVEA har. Skojbråk accepteras och går alldeles för långt eller kan leda till rena slagsmål. Rapporten visar att framförallt tjejer blir tafsade på, får bilder på sig publicerade på nätet och blir kallade för olika könsord. Elever blir skrattade åt, elever blir verbalt kränkta eller filmade i omklädningsrum. Det är en otrygg vardag.  

Vi ser att det pågår en normaliseringsprocess i skolan där det finns en viss acceptans mot brott. Sexuella trakasserier avfärdas som pojkstreck, låtsasbråk accepteras eller förbises, stölder uppmärksammas inte och olika former av trakasserier och övergrepp klumpas ihop som mobbning och påföljderna blir ofta milda. Många skolledare och huvudmän genomför heller inte de utredningar och vidtar de åtgärder de bör enligt skolans styrdokument.

Vi tror inte att detta beror på att vuxna i skolan generellt vill eleverna illa. Tvärtom är vår övertygelse att en majoritet av skolans personal arbetar där för att de brinner för ungas lärande och utveckling. Skolan har dock stora problem med resursbrist både i form av ekonomiska medel och utbildad personal. Huvudmän ska effektivisera och spara på skolverksamheten samtidigt som det utbildas på tok för få som kan arbeta i elevhälsan, som lärare eller skolledare.

För att bryta normalisering och visa att eleverna tas på allvar är det viktigt att skolorna markerar reellt vid olika incidenter. Skolor måste ha reell nolltolerans mot alla former av diskriminering, övergrepp, våld och kränkningar. I detta måste rektor och huvudmän ta sitt ansvar och utreda alla fall som de får kännedom om och polisanmäla det som har en grund för polisanmälan.

Utöver att skolorna agerar krävs resurser för ett gediget förebyggande arbete. Skolorna har inte resurser för att säkerställa att de har elevhälsoteam som kan utföra sitt uppdrag. Lärare har inte tid för sina elever och skolledare hinner inte med sitt stora uppdrag.

Vi ser också att dialogen med eleverna uteblir. Dialogen där eleverna kan ge ett verklighetsperspektiv av hur situationen ser ut är viktig. Det effektiviserar arbetet och bygger en kommunikation som säkerställer att personal och elever pratar samma språk och bygger en gemensam problembild och gemensamma lösningar.

Samtidigt är det viktigt att se hur detta inte enbart är skolans ansvar. Att säkerställa att barn och unga är trygga är ett samhällsgemensamt ansvar och därför krävs fungerande samverkan. Vi vill därför se ett statligt ansvar för att säkerställa samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och vård.

Alla elever ska garanteras trygghet i skolan. För att bryta den negativa trenden måste statens, huvudmän och rektorer visa att de tar detta på allvar. För att elever ska garanteras trygghet krävs det aktiva åtgärder och att skolorna får tillräckligt med resurser för att bedriva ett gediget förebyggande arbete.

Jakob Amnér, förbundsordförande Sveriges elevråd – SVEA