Hej allesammans!
Det är med en tung känsla i bröstet jag sätter mig ned för att författa detta inlägg. Det är inte nödvändigtvis mitt sista inlägg, det kan rent av bli många fler, men det är en era som tar slut för mig nu.
Dagen till ära avslutas nämligen mitt mandat som vice förbundsordförande för Sveriges elevråd – SVEA. Med anledning av detta villa jag gärna skriva av mig litegrann. Mitt inlägg kommer att beröra min tid i SVEA, ideellt engagemang och skolpolitik.
5 år har gått sedan jag blev invald till styrelsen. Året var 2008 och platsen var Växjö. Jag blev vald tillsammans med Sebastian Sampallo, Lisa Klefbom, Sofia Brändström och Tobias Jobring till ledamöter. Vice var då Walter Jakobsson och ordförande var Josephine Bladh. Det känns som evigheter sedan. Det är inte klokt hur mycket som har skett de året. Förvisso jobbar jag kvar på samma jobb, bor i samma stad och har någorlunda samma intressen, men inombords har jag gått igenom en stor resa. Denna resa har varit kantat av självinsikt och utmaningar. Det är inte klokt vilka känslor vi som styrelser har gått igenom, och jag som person för den delen. Vi har skrattat, gråtit, bråkat och lärt känna varandra på sätt jag aldrig trodde. Ingen från min första styrelse är kvar i organisationen idag. De har droppat av en efter en, och även om de gör gästspel ibland, har de gått vidare med sina liv.
Jag tappade kontakten med Jesephine och Walter, något jag ångrar. Dessa två var som individer underbara och som presidiepar var de galna. På ett bra sätt. Det var under deras tid som SVEA påbörjade arbetet mot att bli en strategisk organisation. Något som vi nu, 5 år senare, absolut kan anse oss vara. Sofia träffar jag några gånger om året. Det är alltid väldigt trevligt och hennes nya liv inom marknadsföring och PR verkar gå bra. Sebastian bodde jag med i 1,5 år. Vi delade lägenhet i Stockholm fram till det att han flyttade tillbaka till Malmö igen för att plugga. Han kommer för alltid att stå mig varmt om hjärtat. Lisa likaså. Lisa och jag hade en tendens att sitta och prata igenom varandras kandidaturer. Vi satt tre år som ledamöter tillsammans. Kan nämnas att vi är de första ledamöter som sitter i 3 år utan att inha något presidiepost. Lisa lämnade styrelsen 2011 och tyvärr har vår kontakt varit sporadisk sedan dess. Tobias blev vald till ordförande 2009 i Emmaboda. 2 år satt jag som ledamot styrelsen med honom, och ett år som vice ordförfande. Jag anser Tobias vara en utav mina närmaste vänner. Synd att vi inte ses mer.
Jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Varför? Jo, för det är just det här som jag kommer att komma ihåg mest. De människor jag mött. De människor jag arbetat med. De människor jag utbildat. Det är många genom åren. Genom mitt engagemang i SVEA har jag utbildat över 30 klasser. Föreläst för upp till 300 elever åt gången och 200 rektorer. Jag har varit med på tv, i tidningar och på nyheterna. Jag har debbaterat med politiker, på både riksdags och kommunalnivå. Jag har haft möten med alla olika partier, intresseorganisationer, intressenter och fackförbund. Allt detta för att sprida elevernas röst i skolpolitiken. Sveriges elevråd – SVEA sprider elevernas syn på skolan. Våra medlemmars. Det har varit en ära och ett privilegium att få göra detta och jag kommer för evigt att ta med mig dessa upplevelser.
Att försöka beskriva vad vi har åstakommit under dessa år går inte. Jag har försökt, men insett att det är svårt att sätta ord på det om man inte var där. Vi har jobbat för att ta organisationen frammåt. Precis som nästkommande styrelse och alla styrelser överallt. Vi har byggt om hela vår organiastionsstruktur. Sveriges elevråd – SVEA är idag en helt annan organisationen än vad den var 2006 när jag först kom i kontakt med den. Det som finns kvar är dock det ideella engagemanget. Det är det som driver oss frammåt. Utan ideellt engagemang skulle vi inte existera. Engagemanget kommer från de eleverna som vill förändra på sin skola, de ungdomar som vill förbättra alla skolor och de personer som ger allt de har för att förbättra världen. Och det gör dem, allesammans! Jag önskar att jag kunde namnge alla ideella Elevrådsutvecklare som jag träffat genom åren i SVEA. Men de är för många. Och det i sig är ett tecken på hur mycket engagemang det finns där ute! SVEAs styrelse, utbildare, föreläsare, arbetsgrupper och förtroendevalda gör alla detta helt gratis. För att de tror på en gemensam sak: En bättre och mer demokratisk skola.
Att som ideell leda en grupp anställda är inte alltid det lättaste. För att våra ideella elevrådsutvecklare skall kunna besdriva SVEAs verksamhet behöver vi anställda som på heltid kan jobba med att underlätta för de aktiva och att få ut våra budskap. När jag började i organisationen var där 3 personer anställda: Sofi Weckner, Marlene Wåhlstedt och Linnea Engström. Marlene bytte sedan jobb och blev organiationens förste förbundssekreterare. Hon avlöstes sedan av Linda Wallberg, som senare fick titeln Generalsekreterare. Linda avlöstes sedan av Elin Frost, vår nuvarande Generalsekretere. Dessa människor, tillsammans med de anställda, har jobbat otroligt hårt för att förverkliga organisationens drömmar och visioner. Det är inte alltid enkelt att ledas av ideella, och det har många erfarat, men tillsammans har vi byggt en organisation baserad på samarbete, inspiration och påverkan!
Jag har hållit i arbetsintervjuer. anställt människor, varit med vid uppsägningar och lönesamtal. Det finns ingen gräns kring hur mycket detta ideella engagemang har givit mig. Inte nog att vi ansvarar för en budget på drygt 7 miljoner kronor per år, ansvarar för anställda, ansvarar för projektet Ung och Dum med sina fyra anställda… vi har dessutom fått kämpat för att få våra röster hörda. Inom svensk skolpolitik är det visst inte viktigt vad eleverna tycker. Vi får hela tiden kämpa för att göra vår röst hörd. Jag är fullt medveten om vilka prioriteringa vi har gjort genom åren. Att jobba med lobbying har aldrig varit vår högst prioriterade fråga. Vi har siktat in oss på organisationen, den interna organisatonen. Men vi har hela tiden försökt. Och vi har hela tiden legat steget före. I vårt skolpolitiska program från 2006 går det att läsa: Eleverna skall ha rätt att överklaga sina betyg. En stor vinst för Sveriger elevråd – SVEA var när det 2011 tillsattes en statlig utredning för att utreda denna fråga. Vi var med i referensgruppen kring detta. Utlåtandet var positivt, utredaren ansåg att elverna skulle få överklaga sina betyg. Skolinspektionen, skolverket och Barn och Elevombudet likaså. Men vad sa Jan Björklund? Denna man är dåliga nyheter för svensk skolpolitik. Och detta kan jag säga, och mena det. Vi som organisation anser att det finns bättre lösningar än att relgera genom prov, betyg, ordning och uppförande, nationella prov, övervakning och tvångsförflyttningar.
Vår politik går ut på att lyssna till individen. Låt lärarna vara lärare. Låt dem motivera eleverna att själva finna kunskap. Fokusera på hur man skall utnyttja det man lär sig, inte lära sig för att lära sig. Den politik som regeringen bedriver i dagsläget är förlegad. I dagens samhälle måste man, precis som EUs nyckelkompetenser säger, Learn to Learn. Det handlar om att eleverna måste lära sig ATT lära! Genom att lyfta fokuset från enbart faktakunskap till att titta på allt vad kunskap är. Läroplanerna pratar om fakta, förtrogenhet, färdighet och förståelse. Alla dessa måste komma samman för att skapa en meningsfull skolgång. Faktakunskapen får aldrig vara slutmålet, det är hur du ska använda dig av kunskapen. Skills – färdighheter. Att göra något av den kunskap få skaffar dig. Detta vet vi, och vi säger det till allt och alla. Kunskapssynen måste omformuleras. Synen på kunskap måste omvärderas. Det är inte bara betyg, PISA och uppföranden! När vi träffar lärare och rektorer och berättar om detta säger de: JA! När vi träffar politiker och tjänstemän säger de JA! Varför strävas Jan Björklund åt ett annat håll?
Under 5 år har vi inte fått en inbjudan att träffa vår utbildningsminister. Under 5 år har han aldrig svarat på våra inbjudningar eller deltagit på något vi bjudit in honom till. Detta måste ändras. Lärfacken vill träffa oss, rektorsfacken vill träffa oss, de olika pariterna vill träffa oss. Men varför inte Jan Björklund? Jag och Tobias sökte upp honom under Almedalsveckan på Gotland 2011, där vi fick chansen att säga hej i alla fall. Därifrån är bilden tagen.
Nog om skolpolitik. Det har aldrig varit mitt kall, men jag kan inte låta bli att förundras över det. I 5 år har jag drivit dessa frågor och jag är bekväm i dem. Jag kan rabbla vårt skolpolitiska program från kudden. Jag tror på det. Det är våra medlemmars tankar, och att efter varje Elevrådskongress (årsmöte) få ta del av alla medelmmars tankar och ideer och göra om dessa till konkreta ställningstaganden har varit väldigt väldigt roligt!
Jag kommer nog aldrig känna att jag fått med mig allt i detta inlägg. Och mitt liv i SVEA är inte slut. Jag har alltid sagt till min flickvän Ammelie (som jag träffade genom organisationen) att hon är min stora kärlek, men att hon kommer på andra plats efter Svea. Och så är det nog på riktigt. De år jag har lagt ned, de 39 hela helger som jag har spenderat på (enbart) förbundsstyrelsemöten på kansliet är tid som jag inte får tillbaka. Det är tid som har kostat mig mycket i form utav att inte kunna träffa vänner, käraste och familj. Men det är något jag inte ångrar. Ingenting av det. Hade jag fått välja hade jag gjort allt igen. Med all gråt. Med alla sena nätter och hårda ordväxlingar. Argumentationer och diskussioner. Omröstningar och utstormningar.
För det här är det bästa jag varit med om. Det här är den absolut bästa tiden i mitt liv. Det här är det bästa jag har gett mig in i och jag kommer för evigt att minnas alla människor varmt om hjärtat. Ni är eldsjälar allesammans och ni får aldrig sluta. Så länge ni har engergi kvar, finns hoppet om en bättre och mer demokratisk skola!
För er som orkat läsa så här långt, hoppas att ni redan spanat in organisationen. Svea.org och engagerad.se är våra adresser och på kansliet finns mycket kompetent folk!
Mitt namn är Andreas Jansson. Jag avgick igår som som vice förbundsordförande för Sveriges elevråd – SVEA.
Jag nås fortfarande på Andreas.jansson@svea.org och kommer att göra det minst hela 2013.
Igår tillträdde även Matilda Hellström som vice förbundsordförande tillsammans med sittande förbundsordförande Mimmi Garpebring.
Jag önskar dem och styrelsen för 2013 den absolut bästa tiden i deras liv! Jag kommer för evigt att finnas här om någon vill prata om organisationen, hur det är att arbeta ideellt, vad styrelsen gör eller inte gör. Jag vill gärna fortsätta vara en del och höra hur det går för er!
En sista stort tack och kärlek till vår sittande Förbundsordförande Mimmi Garpebring. Vi satt två är som ledamöter tillsammans, under vilken tid vi blev vänner på riktigt. Sedan tappade vi kontakt ett år efter att båda ha kandiderat till vice. Nu är du ordförande. Och du är en nära vän. Fortsätt att tro på dig själv, ta det lugnt och var inte rädd att fråga om råd eller hjälp från människor omkring dig. Jag kommer vilja höra hur det går för dig, och jag ser fram emot att träffa dig snart igen!
God jul och gott nytt år
Från en avgående Vice förbundsordförande
Andreas Jansson
Andreas.jasson@svea.org
jansson.andreas @Twitter
