Varje dag vaknar tusentals elever med en klump i magen för att de ska gå till skolan. För att de vet att de kommer att mötas av isolerande tystnad, iskalla blickar, vassa ord, himlande ögon, slag, hot, våld, övergrepp. Detta är inte okej. Skollagens sjätte kapitel slår fast att det finns ett absolut förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling. Detta betyder att det får enkelt inte förekomma, oavsett hur stor eller liten kränkningen är, oavsett om det är en vuxen eller en elev som kränker, oavsett om det ett så kallat “skämt” eller på blodigt allvar.

Isabel W. Sörensen, skolpolitisk talesperson för psykosocial arbetsmiljö i Sveriges elevråd – SVEA, vittnar om ett stort behov bland elever att förstå att de har en rätt att aldrig bli kränkt. Idag ser alltså elever kränkningar som något naturligt:

Eleverna jag möter berättar om sina upplevelser i ett försvarsperspektiv gentemot sin förövare. Men de slog ju mig inte i alla fall. Det var ju inte så länge det höll på. Men alltså det var inte så farligt, jag skär mig inte eller nåt sånt. Alltså de tafsade bara, min kompis blev våldtagen.

Detta är skrämmande och måste förändras. Nu.

Enligt skollagen fungerar det så här: om du känner dig kränkt så har du blivit kränkt. Då måste skolan direkt ta dig på allvar, ta reda på vad som har hänt och sedan se till att det inte händer igen. Har du blivit slagen eller utsatt för sexuella övergrepp måste skolan omedelbart göra en polisanmälan och kontakta socialtjänsten.

Skolan ska varje år skriva en likabehandlingsplan tillsammans med alla elever på skolan. I planen ska det stå hur skolan ska förebygga diskriminering och annan kränkande behandling samt hur skolan ska främja likabehandling. Eleverna måste vara med då de ska följa den och har de pratat om hur de vill bli behandlade är det mycket större chans att alla förstår varför de också ska behandla andra med respekt.

Om likabehandlingsplanen inte fungerar och du ändå blir negativt behandlad på grund av någon av diskrimineringsgrunderna: kön, könsidentitet, könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder så har du blivit diskriminerad eller trakasserad. Då ska du först berätta det för någon vuxen på skolan som du litar på. Om skolan inte direkt ser till att det slutar ska du vända dig till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Det enklaste sättet att ta kontakt med DO är att skriva till do@do.se och berätta vad som har hänt. DO gör sedan en utredning och om det visar sig att skolan inte har gjort tillräckligt för att stoppa situationen kan DO besluta om att begära skadestånd som skolan då ska betala till dig.

Har du blivit negativt behandlad utan att det har med ditt kön, könsidentitet, könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder att göra så har du blivit utsatt för annan kränkande behandling eller helt enkelt: kränkt. Då ska du kontakta Barn- och elevombudet (BEO) på beo@skolinspektionen.se som sedan på samma sätt som DO utreder vad som har hänt och slutligen begär skadestånd. Lars Ahrrenius (BEO) som säger följande om situationen i skolan:

“Jag har dagligen kontakt med kränkta elever. De berättar om ångest varje dag innan de ska gå till skolan. Många vill ta livet av sig. De lever under extrem hård psykisk press. Det är i den situationen omöjligt att ta till sig undervisningen. Jag ger mig inte! Det går att stoppa mobbning. Eleverna är vår framtid och når vi nolltolerans mot kränkningar ger det enorma vinster för hela samhället.

Du kan alltid kontakta Sveriges elevråd – SVEA för hjälp och stöttning i hur elevrådet kan jobba för en skola där alla blir behandlade bra och med respekt.

Läs mer
Om skollagen: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20100800.htm
Om BEO: http://www.skolinspektionen.se/sv/BEO/
Om DO: http://www.do.se/sv/Diskriminerad/Utbildning/

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.