2015/10/06 Sveriges elevråd - SVEA

Den som kämpar är en vinnare!

"Elevrådare håller hand i stor ring."

Den värsta striden är nu över. Vi elever på Dingle naturbruksgymnasium kan äntligen pusta ut. Vi har fått vara med om det en elev aldrig skall behöva gå igenom; en tid präglad av ovisshet och ångest där hela ens framtid står på spel. Vi har klarat oss igenom intagningsstopp och nedläggningshot där eleverna skulle få byta skola redan inom loppet av fyra månader. Vi har lyckats, tack vare en enorm kämpaglöd och en gemenskap värd guld.

Resan började i maj, alltså för ungefär fyra månader sen. Ett beslut om antagningsstopp av nya elever till årskurs ett hade precis fattats vilket förändrade allt. (Läs texten: Brist på elevinflytande orsakar eventuell nedläggning, https://engagerad.se/bristande-elevinflytande-orsakar-eventuell-nedlaggning/) Detta beslut medförde ett rejält underskott i budgeten vilket såklart var väntat. En utredning över skolans framtid togs fram. Denna utredning påvisade att det vore bäst att skolan läggs ned, bland annat på grund av den ekonomiska obalans som nu rådde. Detta, som jag tidigare nämnde, endast inom fyra månader efter att klubban slogs i bordet. Att göra detta mot elever på en skola, som dessutom bedriver internat, är ett fruktansvärt sätt att behandla sina elever på. Eleverna i årskurs två skulle alltså behöva flytta 20 mil för att gå klart sin utbildning på en annan naturbruksskola.

Skolans huvudman, naturbrukskansliet och i sin tur västra götalandsregionen, tog oss inte på allvar. Det var lögner efter lögner samtidigt som den 145 sidor långa utredningen var skriven helt utan ett elevperspektiv. Jag överklagade det första beslutet och ärendet hamnade på förvaltningsrättens bord. Kanske skulle det nu bli lite rättvisa.

Jag gjorde allt för att eleverna skulle få gå kvar. Jag skrev texter, var på möten och hade mail- och telefonkontakt med regionpolitikerna. Jag var och är även med i en arbetsgrupp för att i framtiden kunna ta över skolan som friskola. Jag och alla andra har verkligen kämpat. Jag har gjort allt för att få våra röster hörda. Jag kan lova att det värsta som finns är att som elev inte bli tagen på allvar. Kommentaren om att man inom den svenska politiken inte behöver ha en grund för att få fatta beslut är något som fortfarande ekar i mitt huvud. Att dessutom bli utsatt för härskartekniker av chefer och politiker för att jag är för ung för att ha en egen åsikt är något som skär ända in i hjärtat.

Trots all skit jag fått ta och alla strider jag fått kämpa mig igenom, så har jag aldrig gett upp. Det är något jag aldrig i hela mitt liv kommer att ångra. Alla mina texter, alla mina tal, alla mina möten för att försöka rädda det lilla som finns kvar samt min överklagan har nu gett resultat. Regionen har nu gett med sig. Utredningen som togs fram av naturbrukskansliet har efter många överläggningar nu diskuterats i regionfullmäktige. De kom fram till att vi får ett extra år, vilket innebär att alla nuvarande elever får ta studenten på skolan. Detta beslut underlättar även vårt arbete för en framtida friskola vilket innebär att skolan förmodligen kan få leva kvar även efter att regionen övergett den. Den känslan när man sitter med datorn framför sig och slaviskt följer en flera timmar lång politisk debatt och man märker att politikerna äntligen lyssnat på oss elever är obeskrivlig. Allt det arbete man i flera månader lagt ner har bevisligen berört beslutsfattarna. Det var ren eufori, det fanns ingen så lycklig som jag.

Slutligen så vill jag bara säga att syftet med denna text är att man aldrig, verkligen aldrig skall sluta kämpa. Utan en vilja och en stark kämpaglöd kommer man ingenstans. Den som inte kämpar kan inte heller protestera sen när ett beslut är taget. Om inte jag varit stenhård med att elevinflytandet behövs och att våra åsikter skall räknas, är det inte säkert att skolan skulle få vara kvar. Trots all stress det medfört vilket i sin tur orsakat en utbrändhet vill jag ändå påstå att det varit värt det. Hela skolan har kämpat in i det sista. En uppmaning till alla som läser mina ord nu är att aldrig ge upp. Gör som oss! Detta har inte bara räddat vår skola, utan även vår gemenskap – vår familj. Vi kan äntligen pusta ut. Vi har vunnit.

 

Lovisa Svensson, Elevrådsordförande vid Dingle naturbruksgymnasium

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.