2012/04/26 bb-qwz9

En text om rasism

Häromdagen satt jag i redigeringsrummet i skolan, pillade ihop mitt arbete och lyssnade lite på musik. Helt plötsligt hör jag hur någon spelar musik väldigt högt i klassrummet bredvid. “Störigt” tänker jag och fortsätter skriva på mitt arbete. Musiken tystnar snart av, så just då bryr jag mig inte så mycket mer.
Fem minuter och musiken går igång igen, lika högt. Den här gången hör jag dock “sång” vräka ur högtalarna. “Sieg Heil, Sieg Heil” är det som sjungs. Jag blir förbannad, det är inte okej att spela sådan musik, allra minst i skolan. Så jag går ut ur klassrummet för att se om det finns någon lärare att säga till, hittar en lärarne och tar in hen där jag sitter. Just då har musiken tystnat av, men läraren stannar kvar och snackar lite med mig.
Ungefär fem minuter till går och så kommer musik igång, lika högt som innan, om inte högre, den här gången sjungs det något i stil med “jävla blattar, ut från vårt land”. Jag blir förbannad, läraren blir förbannad, en lärare till som hämtas blir också förbannad.

Ungefär 15-20 minuter senare kommer den första läraren in och berättar hur den andra läraren gått in riktigt förbannad och skällt ut dem. Själv hade hen inte gått in eftersom han var så arg att hen kände att om han gick in där skulle han nästan slagit till dem. Sedan berättar hen för mig om hur när hen kom till Sverige hade hen fått springa hem ifrån skolan under ett år, eftersom rasisterna samlades varje dag utanför skolan för att slå ner alla “blattar”. Det tog inte slut förrän de flyttade från staden där de bodde då. Hen tycker att vad de har gjort när de sitter där inne och spelar upp sådant musik är hets mot folkgrupp, och jag kunde inte göra annat än att nicka, säga ja och hålla med.

Ibland undrar jag hur folk kan göra sådant. Lyssna på musiken och bara skratta och sjunga med. Det är hemskt, och sårande. Jag trodde vi kommit längre år 2012. Hur kan man sitta och lyssna och sjunga sådan musik? Hur kan man anse att en individ är mindre värd än en annan? Jag kan inte förstå. Jag har växt upp i ett hem där det aldrig skulle accepteras att man kränker någon annan p.ga. etnicitet, sexuell läggning, religion, funktionsnedsättning, kön eller någonting annat som kan tänkas. Min morbror och moster var länge stödfamilj åt två syskon som hade problem hemma, hemma hos oss var vi fram till bara för något år sedan stödfamilj åt en tonåring med en funktionsnedsättning och både min mormor och min morfar är frivilliga föreläsare på SFI.
Häromveckan var faktiskt min morfar hemma hos oss, och han berättade hur han efter en SFI-föreläsning hade pratat med de som var där. Han hade berättat att för honom spelade det absolut ingen roll vem de var, vilket kön de hade, vart de var ifrån eller vad de trodde på. Min morfar berättade för dem att han trodde på gud, och att i bibeln stod det “Jesus sade: Älska din broder som din egen själ” och av den anledningen skulle min morfar alltid anse att varje individ är lika mycket värd.

Jag kommer alltid att anse att varje individ är lika mycket värd som nästa, oavsett vad. Varje individ förtjänar samma rättigheter och har lika mycket rätt att finnas till som alla oss andra. Idag märkte jag att trots allt som hänt på jorden under alla miljontals år finns det många som inte verkar ha tagit till sig dessa grundliga värderingar. Men jag ska till mig allt bra som alla inspirerande människor runt mig har lärt mig, och fortsätta kämpa. Rasismen är i högsta grad existerande, men också viljan att skapa rättvisa. Jag vill kämpa emot. Vill du kämpa med mig?

/Oskar Annermarken – Engagerad

, , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.