2017/08/02 Sveriges elevråd - SVEA

Lärarbristen, politikerna har lösningen men inte handlingsförmågan

Almedalsveckan. Sveriges största och kanske viktigaste årliga forum mellan näringslivet, politiker och oss gräsrötter har nyligen slutat för i år. Vi hobbypolitiker kan komma från hela Sverige och fråga makthavarna hur de hanterar frågor som vi väljare tycker är viktiga. Vem som helst kan fråga vem vi vill om vad som helst. Vi som ungdomar och elever har ett viktigt tomrum att fylla.

När jag har gått på Visbys gator under veckan så har jag träffat representanter från organisationer så som Fler unga, Sveriges elevråd – SVEA, Sveriges Elevkårer, LSU och de partipolitiska ungdomsförbunden. Jag ser fler och fler ungdomar som kommer till ett av, om inte det, viktigaste demokratiska forumet och tar plats i debatten. Det låter så idylliskt med ungdomar som kommer hit och tar plats, engagerar sig och vinklar debatter, eller?

Ungdomar i allmänhet och elever i synnerhet glöms ofta bort i debatten. Skolpolitiska aktörer debatterar lärarbristen, dess påverkan på skolpersonal och hur viktigt det är att lösa denna svåra situation som finns i Sverige idag för lärarna skull. Jag är en skolelev idag. Min lillasyster är en skolelev idag och mina närmsta vänner är skolelever idag. Under almedalsveckans skolpolitiska seminarium så präglas debatten, likt politiken ofta gör, av långsiktiga lösningar. I vissa fall pratar vi till och med så långt som till 2025.

2011 kom varningar om en kommande lärarbrist och inte långt därefter började den märkas. Jag var då 11 år och gick i årskurs 5. Redan i årskurs 6 började min skolgång präglas av många vikarier och lärare som bytt jobb när efterfrågan av dem ökade. 2025 kommer jag att vara 25 år och har för länge sedan gått ut skolan. Är det ingen som tänker göra något för oss nu? Ska vi bli den generationen som politikerna gav upp på?

Under almedalsveckans många skoldebatter framkom en sak framförallt. Nästan alla aktörer inom skolpolitiken är överens om en första lösning. Lärarassistenter, administrativa lärare eller avlastande lärare, kalla det vad du vill men många tror att det är så vi kan få en skola där lärare stannar i yrket och har tid för sina elever. Varför gör vi då ingenting?

Alla skolor, med undantag för friskolor, har kommunen som huvudman. Politikerna menar att de inte kan påverka hur kommunen fördelar sina resurser och vilka kommunen anställer i sina skolor. I mina öron låter det som att riksdagspolitiker tänker passivt se på när elevers skolgång drabbas för att de inte har tillräckligt med utbildade lärare. Kommunerna har uppenbarligen inte funnit lösningen än och jag anser att det är dags att Sveriges politiker går samman och visar dem vägen. Ni gjorde det med lärarlönelyftet och ni kan göra det igen. Öronmärkta pengar, rekommendationer eller andra tillvägagångssätt spelar ingen större roll för mig, men snälla, låt inte min generations skola gå förlorad.

Anton Larsson,
Elev och engagerad i Västsveriges Förenade Ungdomsråd