2016/07/10 Sveriges elevråd - SVEA

Skolutveckling motarbetas av slagkraft

Det har gjorts många beräkningar på hur omfattande lärarbristen är. Skolvärlden uppskattar att det inom fem år kommer saknas upp emot 70 000 lärare. Det är en djupt allvarlig situation särskilt med hänsyn till lärarutbildningens längd som innebär att oavsett om det börjar oerhört och oväntat många lärarstudenter de närmaste åren så kommer de inte bli färdiga innan krisen är ett faktum. Att hitta långsiktiga lösningar för detta massiva problem är kanske lite sent om än en absolut nödvändighet.


Julia.Jakob (1)

På plats i Almedalen väcktes en stor frustration. En frustration som grundar sig i politiska maktspel som tar över fokus från lösningar för skolan. Det skolpolitiska förslagen som partier från båda blocken presenterat ligger varandra nära. Inte bara när det kommer till lärarbristen utan det finns många likheter även i andra frågor. Dock om vi tar lärarbristen som ett exempel så var det väldigt tydligt i en debatt mellan Jan Björklund, Camilla Waltersson Grönwall, Aida Hadzialic och Gustav Fridolin. Förutom pajkastning gentemot varandras politik och förflutna så var nog meningen ”jag håller med om det du säger” debattens mest återkommande uttryck.

Att det finns stora likheter finner vi inte alls särskilt märkligt. Professionen har varit tydliga med vilka prioriteringar de tycker är viktiga. Lärarfacken vill se en attraktivare arbetsmiljö med löneökning och bättre villkor. De vill också att lärare ska få vara lärare och inte arbeta med annat. Påtryckningarna är också stora och politikerna måste lyssna, särskilt med hänsyn till att många politiker själva uttryckt vikten av att lyssna på professionen. Trots detta så känns en blocköverskridande överenskommelse långt borta. Även om likheterna utåt är stora så verkar det som att det tar emot.

Kanske handlar det om att skolfrågan är en så viktig väljarfråga att blocköverskridande långsiktiga lösningar hade tagit udden ur utbildningspolitiken? Att istället för att fatta strategiska och viktiga beslut så lägger partierna fram reformer utan grund och stöd men som låter slagkraftiga. Ett bra exempel är de hundra nya timmarna i matematik. Visst är det så att Sverige har mindre undervisningstid i matematik än andra jämförbara länder och att det kan vara en nödvändig satsaning. Men att klubba igenom ett sådant beslut utan att ha stöd i professionen skapar precis sådant kaos som vi högst troligt kommer möta vid höstterminens start. Då kommer det enligt lärarförbundet saknas omkring 1000 matematiklärare i mellanstadiet.

För att också särskilja sin politik och visa väljare vilka skillnader det blir beroende på var en lägger sin röst så väljer partierna att fokusera på sina olikheter. Istället för att arbeta tillsammans där de tycker lika så lokaliseras det som de tycker olika om för att skapa debatt och diskussion. Debatt och diskussion är bra och utvecklande, men inte när parter i huvudsak är överens, då blir det ineffektivt.

Troligt är detta till följd av det rådande och svåra parlamentariska läget. Att kamma hem röster från de andra partierna har kanske aldrig tidigare varit viktigare. Men skolan ska aldrig få hamna i kläm. Skolan är en så viktig samhällsinstans att den inte kan vara styrd i ett system med korta mandatperioder som kantas av tvära kast med ideologisk grund. Vi behöver en utbildningspolitik som kan säkra kvaliteten i den Svenska skolan. En politik där partierna möter varandra i de bästa reformerna och sluter blocköverskridande överenskommelser. Detta för att se till att nödvändiga reformer för att lösa skolans stora utmaningar genomförs.

Julia Lindh – Förbundsordförande
Jakob Amnér – Vice förbundsordförande

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.