2015/08/01 Sveriges elevråd - SVEA

Utebliven normkritik bakbinder elever!

 

"Julia Lindh och Jakob Amnér med Prideflaggan i bakgrunden."Vi spenderar runt tolv år i skolan och under dessa år förväntas vi en göra en stor utvecklingsresa. Åren i skolan ska lära en mycket och dessutom ska en rejäl personlig utveckling till. I skolans styrdokument är detta tydligt och väldigt fint författat även om det för många aldrig når sin fulla potential. Många känner sig annorlunda redan från dag ett, och får känslan av att de inte riktigt passar in. Många är vi som har tryckts ned och förnekat vilka vi är och på olika vis försökt distanserat oss från oss själva. Dålig sömn, svårt att koncentrera sig, osäkerhet, kränkningar, hot och fysiskt våld är bara några exempel på vad en kan få uppleva. Ingenting av det här ger en bra utgångspunkt för lärande.

Vi är många som får mycket dåligt stöd från skolan och det känns mer som en blivit motarbetad än hjälpt i sin personliga utveckling. Bristen på kritik och snarare en uppmuntran av de normer som genomsyrar samhället i undervisningen i skolan skapar ett destruktivt klimat för väldigt många elever. För att skolan ska kunna utvecklasl och för kunskapsnivåerna att höjas måste detta rättas till.

En exempelhistoria kommer från en elev som i våras avslutade sitt sista år i grundskolan:

“Under hela min högstadietid hade vi så gott som inga lektioner om normkritik och få lärare var normkritiska. Ordet “bögjävel” var bland de vanligaste skällsorden bland killarna på skolan. Normerna tog inte slut där utan en skulle ju vara speciellt sätt också.

Redan på högstadiet visste jag att jag var homosexuell, men jag visste också att det var något er som skiljde mig från resten av killarna i klassen. Jag var inte intresserad av samma saker och jag hade andra värderingar och åsikter än dem. Jag var så himla rädd för att sticka ut och jag var samtidigt inte väldigt stark som person. Detta ledde till att jag använde sexistisk humor och var vidrig mor flera tjejer i klassen. Det gick så långt att jag tog homofobernas sida när det i klassen diskuterades ifall homosexualitet är okej eller inte.

Det var först under vårterminen i nian jag fick nog, jag trivdes inte med den jag hade blivit så jag slutade umgås med dessa personer. Jag är glad att jag direkt blev insläppt i nya kompisgäng så en dag anförtrodde jag en kompis min hemlighet. Då kändes det som en jättestor grej, vilket det inte för idag. Nu har jag berättat för mina närmaste vänner och alla har tagit det hur bra som helst och inte alls tyckt att det är en stor grej. Jag ska börja gymnasiet till hösten, men jag vet inte om jag ska komma ut där eller inte. Oavsett hur det blir har jag lovat mig själv att jag ska vara den jag är, för jag har äntligen förstått att min personlighet och sexuella läggning inte har med varandra att göra.
Det finns många lägen där jag hade kunnat vara starkare, men jag tror att en mer normkritisk undervisning hade gjort mig starkare.”

Det är en obehaglig och besvärande historia, som tyvärr inte på något vis alls är unik. Många gånger handlar det inte bara om att elever själva mått dåligt och inte vågat vara sig själva, utan det har också gått ut över andra i ett försök att dölja det.

Vi vill ha en förändring. Förutom att vi måste se till att varje skola ska ha ett fungerande elevhälsoteam som ska finns till hands både i förebyggande syfte och med punktinsatser, måste skolans alla delar genomsyras av en mentalitet där normer ifrågasätts. Det ska aldrig behöva ligga i en individs förutsättningar att själv motstå alla de normer och de förtryck som hen möts av för att kunna vara sig själv.

I vår drömskola är normkritik någonting som alltid faller naturligt, som ligger som en stabil grund i skolan, där det normkritiska tänket genomsyrar allt. Tyvärr är vi inte där än, ingen skola ser ut så idag. Däremot är det eftersträvansvärt och för att nå dit kan eleverna också många gånger användas som en värdefull resurs som besitter massvis med värdefulla kunskaper. Annat är också att undervisningen måste bli normkritisk, all personal på skolan måste besitta kunskaper på området och ett klimat där normkritik är självklart är någonting alla skolor bör sträva efter. Då får vi en skola där elever inte behöver gå till skolan med en klump i magen och en skola där alla inkluderas, på riktigt.

 

 

Julia Lindh & Jakob Amnér, förbundsstyrelsen

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.